We Harvest Wind: Thijs Biersteker driver på förändring genom konst

Som en medvetenhetskonstnär skapar Bierstekerinteraktiva installationer som lyfter fram aktuella frågor. Genom täta samarbeten med forskare från både ESA och UNESCO skapar Biersteker verk som bjuder in åskådarna att delta och därmed får de en instinktiv anknytning till aktuella utmaningar inom miljön och samhället.

"De nuvarande siffrorna för klimatkrisen kan vara överväldigande", säger han. "Det är mitt jobb att ta de där siffrorna, de där faktumen och förvandla dem till känslor. Det är så vi kan skapa handling och få en äkta förändring till stånd."

I ett före detta industrikomplex, som kallas för De Hoop ("tro" på nederländska) och nu har blivit till ett kollektiv för konstnärer i Zaandam, finns Woven Studio, Bierstekers produktionsstudio för hållbarhet. Grundarna Biersteker och studiochefen Sophie de Krom valde De Hoop på grund av närheten till ytterligare 150 konstnärer. "Om vi behöver hjälp med metallbearbetning, lasergravyr eller något annat så finns det någon att vända sig till två minuter bort", påpekar de Krom entusiastiskt. "Vår distributionskedja är otroligt lokal."

Bierstekers framgång är inte verket av en enda person. Bakom varje projekt står ett team på 12 till 20 personer, vilket inte inkluderar de ovannämnda forskarna som delar med sig av sin expertis för att se till att vad varje konstverk representerar är korrekt.

Det finns också tekniska aspekter att beakta. We Harvest Wind, Bierstekers senaste konstverk, består av en uppsättning blad, 3 meter i diameter, som snurrar runt en 6 meter lång spira. Utställningens besökare riktar fläktar mot verket från olika vinklar för att få bladen och hela konstruktionen att röra sig. Själva bladen är antingen framställda av en 3D-skrivare, gjorda av återanvänd plast på studion i Rotterdam, The New Raw, eller konstruerade av den ännu mer miljövänliga versionen av linkomposit, som produceras av schweiziska materialinnovatörerna Bcomp.

Konstinstallationen lägger bokstavligen vindkraften i människors händer. På det sättet både symboliserar och betonar den behovet av en omedelbar övergång till förnybar energi. Det finns en potential för elbilar att bli ännu mer hållbara. Nyckeln är grön energi.

Förutom att symbolisera mänsklig innovation och användningen av teknik för att bevara vårt enda hem, är den också en konstnärlig tolkning av vår egen LCA-rapport för Polestar 2. Woven Studio samarbetade nära med Ross Kelk från Polestar R&D UK, såväl som med Fredrika Klarén och Lisa Bolin från Polestars huvudkontor genom hela projektet. Detta skedde både genom möten online och genom att skicka material via post. Verket var tvunget att vara exakt. Det behövde vara fascinerande. Och även om det inte behövde förbättra det som redan hade gjorts så gjorde det det också.

Att skapa konst som lyfter fram aktuella miljömässiga problem är inte tillräckligt. Själva konsten, sättet den är skapad på, måste också vara så hållbar som möjligt. Att skapa konst för att öka medvetenhet om miljöförstöring och samtidigt göra miljön illa skulle vara hyckleri.

Bcomps linkomposit, som först visades upp i Polestar Precept, innehåller ett klister som delvis görs av biprodukter till petroleum. För We harvest wind användes ett biologiskt nedbrytbart klister, utvecklat av Woven och Polestar, som rent av skulle kunna användas i framtida Polestar-bilar. "Jag trodde att lådan var tom när den anlände, lindelarna var så lätta", minns Biersteker.

Roterande blad, hur lätta de än är, kan vara farliga. Och med tanke på att de roterar med en högre hastighet när fläktarna riktas mot dem var det nödvändigt att tillämpa säkerhetsåtgärder. Det är där Ian Considine kommer in i bilden.

Som teknisk chef på Woven Studio överser Considine de praktiska aspekterna för varje verk och förverkligar de visioner som Biersteker och hans samarbetspartner skapar. "Vi hade en deadline på fem månader för det här, från det inledande konceptet till färdigställandet", förklarar han. "Den första iterationen inkorporerade turbiner, prototypen står mellan Woven studios huvudentré och kanalen Zijkanaal H på andra sidan. Turbinerna fick dock konstverket att rotera farligt snabbt. Vi behövde tänka om."

Lösningen? En rad interna motorer längs spiran i mitten, vars medelpunkter omgärdades av magnetiska kopplingar som överförde kraften. Dessutom fick motorerna konstverket att hållas på en meditativ hastighet så att åskådarna dras in och får antydningar om nya sätt att generera energi på bortom de fyra väggarna som omgärdade installationen.

Konst väcker något hos åskådaren. En uppskattning för verkets estetik, en beundran för den originalitet som visas upp, till och med en känslomässig reaktion som inte kan förklaras. I Bierstekers händer sänder det också ut ett starkt, tvådelat budskap.

Ja, vi är i en klimatkris.

Nej, det är inte för sent att göra någonting åt den.