Nyheter

Foreign Object Debris: Yngve Holen sätter konsumismen i ett nytt sammanhang

Vår värld genomsyras av system. Samhället fungerar som det gör på grund av de här komplexa och omfattande nätverken av produktion, distribution och konsumtion. Men vad händer när de här systemen slutar att fungera? När en komponent tas bort, undersöks och får ett nytt sammanhang? Det är de här frågorna som fascinerar den norsk-tyske konstnären Yngve Holen, som har försett flera objekt (bland annat en strålkastare från Polestar 2) med nya sammanhang i sin senaste soloutställning.

Utställningen är ett uttryck av enda persons konsumentperspektiv på något. Den handlar om resurser och hur de används men också om förhållandet mellan objekt och kropp, om former och begär.

Foreign Object Debris är titeln på Holens utställning. Där den visas upp på museet X Museum i Peking utforskar den teman som konsumism, beslutstagande och teknologins påverkan på människohjärnan, som konstant ökar. För en mer lekfull syn på resursbrister och ojämlikheter har Chima-figurer, som är karaktärer från en nu avslutad LEGO-serie, förstorats upp och utformats i brons. Fälgar i trä drar paralleller mellan den naturliga miljön och hur teknologin görs till en allt större del av vardagslivet. Och en enda strålkastare från Polestar 2, som hängts vertikalt, väcker frågor om den känslomässiga komponenten i konsumtionssamhället.

Kan du kort förklara projektet Foreign Object Debris?

Det är titeln på min utställning på X Museum. Det är hittills min största soloutställning och den första i Asien. Den är utspridd på åtta gallerier med några små rum emellan och titeln binder samman alla verk som visas där. Ofta tar min konst saker ur sitt sammanhang. Ger dem ett nytt sammanhang. Tar något från ett fungerande system för att undersöka det från en annan vinkel och få en annan förståelse. Jag tyckte att det var ett bra namn för att förklara det här konceptet att tas ur ett system, men att fortfarande vara en del av ett systemförhållande. Termen "foreign obejct debris" kommer från flyget. Det hänvisar till något som har glömts bort eller glömts kvar i ett flygplan medan det byggdes och när planet väl är i luften bli det bortglömda objektet en säkerhetsfara.

Vad är utställningens huvudteman? Vilket budskap vill du framföra med den?

Det tog många vändor under de två och ett halvt åren som jag arbetade med den. Mitt arbete har ofta handlat om kollektiva erfarenheter, som att flyga i ett flygplan, och jag tycker att den här utställningen handlar mer om en enda persons konsumentperspektiv på något. Den handlar om resurser och hur de används, men också om förhållandet mellan form och kropp, om former och begär. Fälgarna, huset, hybridfigurerna i brons som kämpar om resurserna. Till och med strålkastaren. Så det är trevligt att ha både Barbie-huset och figurerna. Både ett scenario av krig och konsumism på hemmaplan. Jag övervägde slottet Grayskull från He-Man men det blev alldeles för…macho. Det fungerar bättre med Barbie-huset. Det blev en bra blandning.

Slottet Grayskull är inte särskilt subtilt heller.

Nej! Nej, exakt!

 

Ett tema som dominerar Holens verk är människohjärnan. I tidigare projekt, som Parasagittal brain, plockade konstnären isär en vattenkokare fylld med hett vatten, som var hans representation av hur hjärnan tänker om sig själv. Det är föga förvånande att dessa teman även är invävda i hela den senaste utställningen.

 

På vilket sätt utforskas ditt intresse för hjärnan i den senaste utställningen?

Tidigare gjorde jag en tidning som hette ETOPS, vilket också har med flygning att göra, som handlade om hjärnan. Där publicerade vi nio eller tio intervjuer som handlade om neurovetenskap. Flera av titlarna använda jag till bronsfigurerna i utställningen. Verket med Barbie-huset heter Neuroeconomics, vilket hänvisar till studien om mänskligt beslutsfattande. Så, på ett sätt handlar det om hur begär formas och förverkligas och vad det är som ger oss impulsen att vilja ha något. Många saker sker undermedvetet, saker som bestämmer vad vi gör som inte är närvarande när vi tar de besluten.

Du undersöker också hur teknologiska framsteg förändrar vårt beteende. Hur ser du på rörelsen mot eldrift med det i åtanke?

Jag älskar elbilar. Jag älskar att inte behöva ha en diskussion med växelspaken. Det är bara så tråkigt. Jag har aldrig varit en fordonskille. Mitt intresse för bilar har alltid handlat om form. Jag kör en elbil här i Oslo. Jag skulle nog säga att den elektriska eran redan har nått Norge. Det finns helt enkelt så många bilar att man tvingas att titta på dem. Så, vad skulle det ge mig att spendera tiden med att promenera runt på gatorna i Oslo? Vad skulle det säga om samhället? Vad skulle det ge mig, estetiskt sett?

 

Varför använder du bildelar? Var det något som började med installationen "VERTICALSEAT", eller något annat?

Jag använde stötfångare redan i början. När jag var en fattig student hittade jag en stötfångare som jag kombinerade med en tvättmaskin i en skulptur. Då handlade hela utställningen om renlighet. Den hette Sensitive to detergent och jag gjorde skulpturer som man var tvungen att sköta om som en bil. Tvättrumman såg ut som ett hjul så jag tyckte att det skulle vara var roligt att byta ut hjulet med tvättrumman. Och inuti fanns det en 3D-skannad kyckling som hade skrivits ut i ett diskmaskinssäkert material. Om du köpte den var du tvungen att damma och tvätta den som man gör med en bil. Jag tror att det var början till mitt arbete med bilar.

 

Varför just strålkastaren? Varför heter verket Heart?

Jag har arbetat med strålkastare förut. För utställningen på X Museum tittade jag på alla möjliga olika elbilar men i slutändan valde jag ändå Polestar. Jag gillade hur ljuset såg ut. Det var lustigt hur torshammaren blev ett "y" när jag lutade den, vilket är min initial. När den är vänd så ser den nästan ut som ett hjärta, ett hjärta som har slitits ut ur kroppen. Jag har heller aldrig använt orange ljus förut, vanligtvis gillar jag det inte, men den här strålkastaren hade nästan persikofärgade LED-lampor som jag tyckte passade bra, både estetiskt och konceptuellt sett. Jag gillade också att det spelade på det faktum att jag från Skandinavien gör en utställning i Kina.

 

Du har också ett bestående intresse i konsumtionskultur och produktfetischism. Vad är din syn på rörelsen mot mer cirkularitet och hållbarhet?

Det går inte att komma ifrån. Det är givet. Det är så det måste vara. Tidigare handlade många av mina verk om den här idén om omfattningsstörningar. Om du till exempel får en bit kött eller kör din bil får du aldrig en uppfattning om hur många av dem det finns. Du är i en individualiserad bubbla där allt är helt logiskt och sedan händer något som dieselskandalen där du ser hur många bilar som helst som är fast vid någon gräns. Jag har alltid varit intresserad av vad som händer när distributionssystemen inte fungerar, eller när de kraschar, och så ser man saker fastna någonstans. Man känner då fysiskt hur alla resurserna används. Jag har alltid varit intresserad av just det ögonblicket.

 

Relaterat

We Harvest Wind: Thijs Biersteker driver på förändring genom konst

Konst kommunicerar. Den ger resonans inom oss alla på ett sätt som få av oss till fullo kan sätta ord på. Mediet spelar inte heller någon roll. Oavsett om det är en skulptur eller sång, akrylfärger eller alabaster, provocerar konst fram en reaktion. Därför är det ett otroligt mäktigt sätt att leverera ett budskap på, genom att få direkt tillgång till publikens känslor och skapa en anknytning. Vilket är exakt varför Thijs Biersteker gör det han gör.

Läs mer
Polestar © 2022 Alla rättigheter förbehållna
Byt plats: